5 Centimeters Per Second

Okej, jag erkänner med en gång. Den här recensionen har jag publicerat tidigare på min förra blogg, men eftersom den är nere nuförtiden så väljer jag att återpublicera den här på Ikikata. Har snyggat till den lite och raderat några överflödigheter, men texten i sig säger fortfarande detsamma som originalet och representerar fortfarande mina åsikter kring filmen.

För någon vecka sedan skrev jag att Crunchyroll skulle lägga upp tre Makoto Shinkai-filmer på “Global Shinaki Day” som inföll fredagen den 5 mars. Filmerna som endast fanns tillgängliga på Crunchyroll fram tills igår (söndagen den 7 mars) var bl.a. Place Promised In Our Early Days, Voices of a Distant Star och 5 Centimeters per Second. Självfallet tog jag tillfället i akt och tog del av alla tre filmerna, som jag nu i efterhand bedömmer som helt fantastiska filmer på alla möjliga sätt och som jag anser verkligen visar vilken genialisk regissör Makoto Shinkai är. För att försöka förklara vad jag menar så slänger jag in min egen recension av en av dessa filmer.

5 Centimeters per Second eller 5 Centimetres Per Second: a chain of short stories about their distance (秒速５センチメートルアチェインオブショートストリーズアバウトゼアディスタンス ,Byōsoku Go Senchimētoru a chein obu shōto sutorīzu abauto zea disutansu) är en film av Makoto Shinkai som gick upp på bio den 3 mars 2007. Makoto Shinkai själv stod för regi och story och till sin hjälp har han Takayo Nishimura som stod för karaktärsdesignen. Musiken i filmen gjordes av Tenmon och bland röstskådespelarna medverkade bl.a. Ayaka Onoue, Kenji Mizuhashi, Satomi Hanamura och Yoshimi Kondou m.fl.

Filmen är uppdelad i tre delar, där vi i alla delarna får följa Takaki Tono i olika skeden av sitt liv. Den första delen i filmen, Okashou, utgör tillsammans med Cosmonaut byggstenarna för den sista delen i filmen vars namn också är titel för hela berättelsen.

Både Okashou och Cosmonaut fokuserar på Takakis tid i skolan. I den förstnämnda delen får vi följa Takaki i lågstadiet tillsammans med flickan Akari Shinohara, båda är två individer med mycket gemensamt och vi får följa hur deras vänskapsrelation utvecklar sig till ett litet kärleksförhållande med tiden trots att Takaki blir tvungen att flytta. I den senare nämnda delen går Takaki tredje året på gymnasiet och umgås mycket med Kanae Sumida, en obeslutsam tjej som gillar att surfa och som sedan högstadiet varit förälskad i Takaki, men Takaki har annat i tankarna och förbiser Kanaes egentliga känslor för honom. I den sistnämnda delen 5 Centimeters Per Second får vi reda på hur livet för Takaki och Akari ser ut efter skolan när alla karaktärerna gått skilda vägar.

Liksom i Place Promised In Our Early Days och Voices of a Distant Star så lyckas Makoto Shinkai med att fånga åskådaren med sitt sätt att berätta en historia som verkligen berör. 5 Centimeters per Second är en sött film om vänskapsrelationer, i första delen står Takaki och Akari nära varandra även om avståndet mellan dom är som natt och dag, och i Cosmonaut känns relationen så avlägsen även om Kanae försöker komma närmare Takaki.

Shinkai har även i denna film lyckats med sin lugna och stillsamma, stilrena story som faktiskt har berört mig, inte bara som animeälskare, men även som filmtittare överlag. Jag älskar de mysiga dialogerna och upplägget, för att inte tala om min nyfunna kärlek till sättet handlingen utvecklar sig på. Något som jag också älskar med denna film är den visuella upplevelsen, den är helt fantastisk med sin färg- och detaljrikedom. Den är helt enkelt en ren njutning kan man säga. Karaktärsdesignen och miljöerna är helt och hållet slående dom med. Om man bara ska se denna film för att den är så snyggt gjord på den visuella biten så ser jag inget fel i det, eftersom allt är så underbart utformad och värt att häpna för.

Filmen är en guldkorn i mina ögon, det hoppas jag att ni har uppfattat så här långt. Musiken är också guld, de stilla och medtryckande melodierna av Tenmon passar den här filmen perfekt och bidrar något otroligt till upplevelsen. Filmen i sin helhet är en vacker och mysig berättelse som stundtals, eller till största delen är sorglig. Tyvärr verkar den ösa på för fullt redan från första delen och tappar något mot slutet, men det gör den inte till en film som jag absolut inte skulle kunna rekommendera.

Om du, liksom jag, en gång börjat älska denna berättelsen så kommer du att inse att denna mysiga 60 minuters långa visuell- och känsloladdade rullen kommer att stå dig nära hjärtat för resten av livet. Jag lyfter hatten för Makoto Shinkai; handlingen, budskapet, musiken, den visuella upplevelsen och karaktärerna i 5 Centimeters per Second är verkligen något extra.

Betyg: 10/10